run for cover

23.08.2017 kl. 19:02

Jag lånade Trump och vredens Amerika i dag på biblioteket och av en slump märkte jag att The Killers har släppt sin senaste musikvideo till låten Run For Cover. Då jag lyssnade på texten första gången för nån månad sedan (jag lyssnar alltid först på helheten innan jag kan ta in större delar av texten) så fick jag lite Trump-vibbar av den.

Are your excuses any better than your senator's?
He held a conference and his wife was standing by his side
He did her dirty but no-one died

...

It's even harder when the dirtbag's famous

...

He got a big smile, he's fake news
Just run for cover, you've got nothing left to lose

 

(Texten kan läsas i sin helhet till exempel här.)

 


Till och med videon ger mig Trump-vibbar, jag menar, känns inte det här fejset liite för bekant ut för att bara vara en slump? Med tanke på att mannen i videon annars är mörkhårig.

Finns hur mycket som helst att analysera i texten, i videon, som inte bara har med Trump att göra. Våld i nära relationer, våld mot kvinnor, och kvinnor som står upp mot våld. Men det sparar jag till en annan dag, alternativt till kandin (hah). 

Jag har ännu inte läst så långt i boken, men tillräckligt långt för att obehagskänslorna ska smyga fram. Känner mest bara att... run for cover.

Victoria
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

genom ett snapchatfilter

Åbo, 12.3.2018

Det regnar i Åbo och genom snapchatfiltret ser det ut som ett slarvigt konstverk.

Victoria
13.03.2018 kl. 22:31

djungelkatt

Jag är tydligen inte den enda som längtar efter våren. 

 

Victoria
25.02.2018 kl. 14:42

drömmar om vår

 

För en gångs skull sitter jag vid skrivbordet och studerar. Jag har klätt på mig ordentligt för första gången på flera dagar och skrider inte omkring i pjamas och morgonrock som mantel. Jag bubblar av energi, men inte av studiemotivation. 

Det är ordentligt med minusgrader ute men solen värmer genom fönstret och jag känner att jag äntligen får se en skymt av våren. Blå himmel, gullysande byggnader, färger. Jag vill måla, men jag kan inte, och jag har inte tid. Jag vill skriva någonting annat än essäer och inlärningsdagböcker, men jag kan inte. Har inte tid.

Istället sitter jag och skriver ett blogginlägg. Jag vet inte vad jag ska skriva, och jag vet att det inte kommer att bli bra. Jag kan inte sätta ord på frustrationen som växer inom mig. En lust att skapa, men inga resurser. Det finns så mycket jag vill göra, men det enda jag gör är att studera, eller tänka på att studera, eller planera att studera. Jag tillåter mig inget annat.

För jag borde ju bli klar med den där essän, jag borde ta tag i nästa veckas läsning, och veckorna före det som jag ännu inte har kommit i kapp. Jag borde vara förutseende och börja på alla uppgifter i tid. Så många borden, så många måsten. 

Men när jag sitter vid skrivbordet och drömmer om våren så kan jag inte hjälpa att ändå tro att det kommer att finnas tid för annat, allt kommer att bli bra. Om inte nu, så någon gång. 

Victoria
21.02.2018 kl. 12:46

det finns inga unisexrockar mer

Jag sitter i bilen iklädd min pappas gamla rock. En stor, lite för stor, röd dunrocksdröm. Mamma oroar sig för att jag kommer att frysa.

"Inte med den här rocken" svarar jag.

"Den är faktiskt bäst, jag hade själv en likadan. På den tiden hade man likadana rockar om man var tillsammans" svarar hon.

"Nu finns det inga unisexrockar mer, mamma."

Varför gör det inte det?

Victoria
20.02.2018 kl. 12:32

minus åtta

Åbo, 21.1.2018, -8°

Det känns som att det äntligen har blivit lite vinter. Det är långt ifrån min barndoms meterhöga vita drivor och riktig ordentlig kyla som nyper i kinderna, men det är riktigt passligt för mig. Jag gillar inte ens vintern, mest för att det är mörkt och kallt och blött (snö som smälter), men jag hade glömt bort hur fin vintern kan vara. Rimfrost på träden som får dem att se sockerbeströdda ut, en magical fairytale forest. 

Jag hade glömt hur fin snön kan vara.

Fuck global warming.

Victoria
24.01.2018 kl. 17:01

måndagsskumppa och överraskningsparty

I går fyllde N 23 år och jag hade tillsammans med några vänner ordnat ett överraskningsparty för honom. Var så nervös hela eftermiddagen att någonting skulle gå snett, men det gick förvånandsvärt bra och födelsedagsbarnet blev genuint överraskad. Lyckat, med andra ord.

Några partypeople som dab the haters *dryper av sarkasm*

Jag hade dukat upp chipsbuffé á la studerandebudget som vi kombinerade med en flaska skumppa. Classy af.

Vi spelade för första gången First dates vilket i korthet går ut på att ett par (i spelet då) ska gissa Who's most likely to...? medan resten av spelarna ska gissa om paret kommer att hålla med varandra eller inte. Väldigt kul spel att spela med personer man inte känner helt utan och innan, man får veta en hel del vad man tycker och tänker om varandra. 

Jag var skitdålig på att ta bilder längs med kvällen så jag har bara en sorlig bild på våra tomma skumppaglas. Men brukar det inte sägas att då man har riktigt roligt glömmer man att ta bilder? Jag tänker i alla fall säga det. För fan vad roligt och mys vi hade.

Victoria
16.01.2018 kl. 23:34

solkatt

Victoria
12.01.2018 kl. 22:21