det som lurar i vassen

Victoria
Publicerad 29.09.2017 kl. 21:33

en sommar, en bucket list

Jag märkte att jag för några år sedan började skriva listor på vad jag ville få ut av sommaren, för att tagga sommar liksom. När jag tänker tillbaka på tidigare listor har de i princip sett likadana ut år efter år, med några små variationer. Årets lista såg ut så här. (Det är inga världsomvälvande punkter direkt, det handlar mer om att göra sånt jag inte hinner med under året.)

 Festivaler!!!
 Sy ett eget plagg
 Läsa böcker
 Blogga/skriva
 Bo på sommarstugan (ett veckoslut)
 Gör någonting roligt med N i augusti

Jag måste säga att jag är förvånad över hur mycket jag har lyckats med, trots sommarjobb och två månaders vistelse i Åbo. I slutet av maj var jag tröstlöst besviken över att tvingas sitta instängd i en lägenhet under de vackraste månaderna på året istället för att vara ute på landet, men på något sätt lyckades jag göra sommaren 2017 till en riktigt bra sommar, trots allt.

Festivaler!!!
Mm, ja det lyckades jag ju med! På tre veckor besökte jag tre festivaler i två olika länder. Huhhu. Kan läsas mer om härhär och här.

Sy ett eget plagg
Även om det inte var riktigt det jag hade tänkt, så sydde jag om ett par svarta jeans till en kjol i augusti. När jag skrev listan hade jag väl tänkt sy någonting eget från scratch, men en kjol av ett par jeans är väl inte så dumt. Här har jag på mig kjolen.

Läsa böcker
Någon bokmal har jag inte hunnit bli under sommaren, men jag har ändå läst tillräckligt för att jag ska vara nöjd och kunna kryssa för den här punkten. Här och här är de läsupplevelser jag bloggat om.

Blogga/skriva
Jaa, hur bloggandet har gått kan man ju se på mitt arkiv. Riktigt bra, enligt mig. Jag har skrivit om sånt som jag tycker om, och har haft somriga bilder att pryda inläggen med. Huu, för hösten och vintern, hur ska jag lyckas få fina bilder till bloggen när det är mörkt nästan konstant?
Skrivadet i allmänhet är väl inget att skryta med, jag har öppnat något dokument på datorn nu och då och skrivit när andan fallit på, men inga romaner den här sommaren heller. På jobbet har jag förstås skrivit, till lust och leda.

Bo på sommarstugan
Punkten jag aldrig lyckas med, och fortfarande inte har klarat av. Visst har jag vistats på sommarstugan, det är det lätt att göra när man bor bara några kilometer i från. Där har vi också orsaken till varför jag aldrig har bott där, det är för nära hem. Alla bekvämligheter hemma lockar, men samtidigt är det lyx att få åka ut och ta ett dopp då det är fint väder, ligga i solen medan man torkar för att sedan åka hem igen till rinnade vatten och en ordentlig säng.

Gör någonting roligt med N i augusti
När jag skrev punkten hade jag tänkt mig någon liten utflykt, kanske en snabbvisit till Tallinn eller någonstans i Finland. Det blev inte av, men jag tycker vi hade roligt ändå. Vi åkte och simmade, umgicks med kompisar, jobbade tillsammans i garaget, besökte släktingar osv osv. 

Summan av kardemumman, 5/6 punker har jag klarat av den här sommaren, om man räknar optimistiskt. Inte så illa, verkligen inte. Nu kan jag med gott samvete lämna sommaren bakom mig med vetskapen att jag har tagit ut allt jag kunnat (och mycket mer).

Victoria
Publicerad 18.09.2017 kl. 14:14

tillbaka till studie(livet)

Jag är tillbaka i Åbo. Det känns en aning surrealistiskt. Sedan maj har jag inte rört mig i akademikvarteren, och nu när jag har kommit tillbaka var allt som förut. Både konstigt och en lättnad. 

Allt annat med studielivet verkar rasa samman, kurser inhiberas och flyttas fram och mitt i allt kaos står lilla jag. Så småningom börjar jag väl få allting att löpa och passa in, men ändå finns det en osäkerhet där. 

En natt kunde jag inte somna, så jag tassade in i köket med datorn och ett par hörlurar. Där satt jag på trasmattan på trägolvet och försökte finna ro med lite lugn musik. Vet inte om jag kom fram till något önskat resultat, men det var mysigt för stunden. Tills jag skrapade upp en gammal sårskårpa på smalbenet som började blöda.

Det är väl så (studie)livet är.

 
Victoria
Publicerad 16.09.2017 kl. 22:46

the Killers @ provinssi

Victoria
Publicerad 27.08.2017 kl. 15:04

run for cover

Jag lånade Trump och vredens Amerika i dag på biblioteket och av en slump märkte jag att The Killers har släppt sin senaste musikvideo till låten Run For Cover. Då jag lyssnade på texten första gången för nån månad sedan (jag lyssnar alltid först på helheten innan jag kan ta in större delar av texten) så fick jag lite Trump-vibbar av den.

Are your excuses any better than your senator's?
He held a conference and his wife was standing by his side
He did her dirty but no-one died

...

It's even harder when the dirtbag's famous

...

He got a big smile, he's fake news
Just run for cover, you've got nothing left to lose

 

(Texten kan läsas i sin helhet till exempel här.)

 


Till och med videon ger mig Trump-vibbar, jag menar, känns inte det här fejset liite för bekant ut för att bara vara en slump? Med tanke på att mannen i videon annars är mörkhårig.

Finns hur mycket som helst att analysera i texten, i videon, som inte bara har med Trump att göra. Våld i nära relationer, våld mot kvinnor, och kvinnor som står upp mot våld. Men det sparar jag till en annan dag, alternativt till kandin (hah). 

Jag har ännu inte läst så långt i boken, men tillräckligt långt för att obehagskänslorna ska smyga fram. Känner mest bara att... run for cover.

Victoria
Publicerad 23.08.2017 kl. 19:02

så mycket hat, men så mycket kärlek

Känslostormen efter Åbo börjar så småningom lägga sig inom mig, men jag har ännu många tankar kvar som snurrar omkring i huvudet. Mest oroar jag mig över konsekvenserna som vi ännu står inför, det växande hatet, det alltmer splittrade samhället. Vanligt folk, som jag trodde att var trevliga människor, visar sin mörka sida. Kommentarsfält på Facebook får mig att sitta där med en iskall klump i magen. Artiklar om rasistiskt våld får mig att tappa hoppet.

Men samtidigt finns det så mycket kärlek. I helgen ordnades den första Prideparaden i Borgå, och jag trodde inte att jag någonsin kunde känna en sån stolthet över min hemstad som kanske inte är den mest öppna och accepterande. Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte blev tårögd vid flera tillfällen. Så fina människor, så fin stämning, och så fint budskap. Kärlek åt alla <3

Victoria
Publicerad 22.08.2017 kl. 15:56

åbo < / 3

Jag tror jag inte riktigt insett vad som hänt ännu, jag ligger tryggt hemma i Borgå i min säng under täcket, och fryser. En konstig krypande känsla som inte vill ge med sig, hur mycket kläder jag än sätter på mig. 

Jag är tacksam över att jag själv inte var på plats, och att alla mina nära som vistas i Åbo är okej.

Även om jag inte alltid känner mig som en Åbobo så har Åbos gator och torg tillhört min vardag i två år. Jag har skyndat över asfalten, snubblat över gatustenarna.

Även om det låter klyschigt så kommer det inte att kännas som vanligt när jag återvänder om nån vecka. Gatorna som på sätt och vis blivit mina kommer att kännas främmande och skrämmande, nu också på dagen.

Ändå är jag glad att jag kan gå på dessa gator, och jag hoppas att tryggheten så småningom återvänder. 

Det finns så mycker mer att säga, men mer får jag inte sagt. Jag försöker fortfarande förstå då jag ser nyhetsinslag från övergångsstället jag rusat över så många gånger de senaste åren.

Victoria
Publicerad 18.08.2017 kl. 21:06